Kärlek till min familj

Jag visste att dagen skulle komma, och antog att jag var väl förberedd. Men faktum är att man aldrig kan vara helt redo när vissa betydelsefulla ting händer i ens liv.
Visst har det förts samtal med andra föräldrar som redan har upplevt det som kommer ske. Men jag har aldrig riktigt förstått vidden av vad det innebär och hur det kännns.
Men vi har alltid pratat om något abstrakt som har legat långt fram i en obestämbar framtid – en framtid som vi innerst inne inte har velat skulle komma alls. (Denna del av detta inlägg är riktat mot min äldsta skrutta som jag älskar över allt)

TILL MIN FAMILJ

Den grå vardagen har en förmåga att göra de mest självklara saker suddiga. I den grå vardagen är det som att vi blir blinda inför det som verkligen är av betydelse. Vi härjar runt i det berömda ekorrhjulet; stressar till möten, till träningar, till mataffären, till kemtvätten, tandläkaren eller bilprovningen. Vi försöker prestera. Vi försöker bli ännu bättre, sträcka oss lite längre, nå hela vägen fram. Ja, detta försöker vi göra trots att vi egentligen borde se att ”hela vägen fram” finns alldeles framför våra ögon.”Hela vägen fram” är nämligen familjen. I min familj har jag allt som jag behöver. Jag har närhet, jag har trygghet och jag har kärlek.