Jag vet att jag har underbara vänner som skulle hjälpa mig och stötta mig om jag bara talade om problemet...men jag är inte redo att prata om det. Nej det har inget med olyckligt äktenskap eller trubbel med barnen, familjen mår bra och trivs tillsammans.
Jag kommer nog att nämna små hintar om mitt problem men samtidigt vet jag att detta är något som jag måste lösa på egen hand, tack alla ni underbara som finns för mig, det känns jätte skönt att veta att jag kan lätta mitt hjärta om jag vill. Och nej jag är inte olycklig jag är bara väldigt fundersam, vill göra rätt beslut i mitt liv inte hasta fram som jag alltid gjort (i och för sig har det alltid funkat) ska försöka att låta beslutet mogna fram.
Tack söta goa Linda, jag vet att hos dig skulle jag kunna lätta mitt hjärta och få gråta ut de blandade känslor jag har och samma till dig min goa saknade Lenny. Men snart ska ni se så har jag fattat mitt beslut.......
Om mig
- Anette
- Jag är en tjej med glimten i ögat och kämpar på med vardagliga ting, som man, barn och hundar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
fina mamma anette, tack för att du är en så fin extramami åt oss. hur skulle det annars gå?
du har så rätt. visst är inte gräset grönare på andra sidan om man är genuint nöjd. men om man har nöjt sig med något som är mindre än vad man förväntat sig...då är det självlysande grönt. jag tror inte att vi har sett slutet på denna historia (tro mig, jag ska retas med honom...;-)). och jag kan glädja dig med att jag inte har några känslor för mannen i fråga heller. jag vill bara smaka på kakan. sen är jag nöjd. grymt? kanske. men jag har väl också behov. samtidigt ska ju kvinnor hålla ihop, tycker jag, så jag vill inte alls "break up a happy home". men hur lyckligt kan det vara? kanske skulle ge dem en knuff i rätt riktning...
på måndag ses vi igen. du är saknad!
puss och kram
älskade jag anar något, undrar just om min kvinnliga intuition har rätt. rinegr dig. puss.
Väntar o undrar...
Skicka en kommentar