Ålder

Min älskade lilla skrutta som snart fyller 20 år, min lilla loppa. (Tänk att man känner sina löss mer än de tror) Hon börjar bli stor och vill leva vuxenliv, men ändå vill hon ju göra allt det där roliga också. Jag gör som jag vill och jag vet bäst vad som är bäst för mig - absolut men jag blir fundersam när värderingarna svänger från dag till dag. Från ena dan till att jag sover hos vilken killkompis jag vill, jag vet ju ändå vad som händer och inte händer! Till nästa att så ska man nju inte göra.
Jag menar har nu ett bra tag fått skavsår i öronen om alla snygga italienare hon träffat, hur en stal hennes hjärta och knappt lämna det tillbaka.
Sen blev det semester....lite distans till italienare och helt plötsligt så fanns ju N som troget försökt att uppvakta henne länge (en engelsman) de börjar gå ut och helt plötsligt dejtar de, hon 20 han 30! Nej jag håller med kärlek har ingen ålder, men de står i helt olika faser i livet. Och jag hoppas innerligt att hon inte kastar bort sina ideal att jag gör som jag vill och vet vad som är bäst för mig - för som 20 vill man ut och träffa massor med folk, flirta med snygga killar och bara ha kul. Kanske är N väldigt omogen och kanske lever det livet han med, men ändå tror jag att idealen har ändrats lite när man nått trettiostrecket? HMm ja ....allt jag vill är att min dotter ska hinna ha kul och leva livet innan det blir dags för att stabilisera sig. Älskar dig min älskade unge!